En föredetta stor hemlighet ur mitt liv
Det finns en sak som jag inte ha berättat för dom som läser min blogg & andra personer är att jag har en sjukdom, en hårsjukdom, Alopecia Areata närmare bestämt. Det är en sjukdom som gör att jag tappar håret på huvudet fläckvis, det finns inget botemedel till sjukdomen så det finns inget att göra, jag har prövat massor med salvor och andra saker men inget funkar. Min moster har samma sjukdom som mig fast hon har det mycket värre än mig, hon har tappat allt sitt hår medans jag bara har fläckar. Hon använder peruk och hennes peruker ser ut som vanligt hår. Vi har funderat på om sjukdomen kanske är genetisk men vi tror att det beror mycket på stress och hur man mår psykist.
Mina föräldrar upptäckte att jag hade denna sjukdom när jag var fem år, vid cirka sju års ålder blev sjukdomen värre och jag tappade nästan allt mitt hår. Jag började använda en liten solhatt för att dölja fläckarna som bara blev fler och fler, då gillade jag den jätte mycket men när jag tänker efter så var den inte så snygg, men jag var bara sju år så det spelade inte så stor roll då bara den täckte mina fläckar. Jag hade vänner i skolan men jag tror inte riktigt dom flesta fattade hur allvarligt det var och hur dåligt jag mådde av det.
Det fanns en del killar som "mobbade" mig, dom gav mig dumma kommentarer och så var det en gång jag speciellt kommer ihåg för att det är en av det "värsta" jag har blivit utsatt för som liten. Jag var ute på skolgården och hade min hatt på mig så var det en kille som höll på att reta mig och tillslut så drog han av min hatt och sprang iväg med den och klättrade upp på ett bollplank och satte sig där så att jag inte skulle nå honom. Jag stod på skolgården och grät medans han retade mig, som tur var så gick min storesyster i samma skolan och kom ut på skolgården när jag stod och grät, hon gick fram till mig och frågade vad som hade hänt och jag berättade allt. Min syster började skrika på killen och drog ner honom från bollplanket, hon fortsatte skrika på honom och frågade honom varför han hade gjort som han hade gjort och tvingade honom att be om ursäkt och ge tillbaka hatten. Tack Carro för att du fanns där just vid den tidpunkten för jag visste verkligen inte vad jag skulle göra och tack för att du hjälpte mig.
Det gick ett tag sen så tog mina föräldrar beslutet att jag skulle få min första peruk, för att jag skulle må bättre än vad jag hade gjort hittils. Jag var jätte stolt när den kom och jag älskade mitt nya hår, jag hade inga problem med den. Då tyckte jag att den var skitsnygg och jag verkligen passade i den, men egentligen så var den för stor för mig och heeelt fel färg. Men jag mådde bra av det och gillade verkligen den.
Sen började mitt hår att växa tillbaka och jag slutade använda peruken och hade först jätte kort hår och sen växte det på, men jag fick aldrig jätte långt hår för det gillade jag inte ens själv. Allt var okej ända från klass 3 till klass 6. Jag böt då skola och började i en ny klass med ganska många kompisar från min förra. Jag hade inte speciellt tjockt hår men jag hade heller inga fläckar, håret var axellångt och jag mådde bra.
Tills i slutet av åttan då jag märker att jag börjar få fläckar igen, ingen i min skolan visste att jag hade en sjukdom förutom dom jag hade gått i skolan med förut och andra som kanske har fått reda på det på något annat sätt. Jag blev stressad psykiskt och det är inte bra om man har sjukdomen som jag har, för den påverkas mycket av stress. Jag tappade mer och mer hår och jag mådde mer och mer dåligt eftersom det kändes värre än vad det gjorde första gången jag tappade mitt hår för då förstod jag nog inte riktigt lika mycket som jag förstår idag. Först började jag täcka dom kommande fläckarna genom att ha på mig tröjor med luvor, fixa håret med spännen o.s.v. Men det räckte inte efter ett tag, jag började då använda såkallade bandanas som täcker hela huvudet. Jag blev mer och mer van vid att ha bandanas för jag köpte olika färger som matchade kläderna och jag mådde bra att ha på mig den.
Jag har med åren börjat stå på mig själv om någon är taskig och jag har därför blivit lite kaxig, men det kan vara bra för mitt självförtroende. Folk tror säkert att jag alltid har haft ett jätte bra självförtroende och att jag kan stå på mig själv men innerst inne så är jag lika svag som jag kände mig första gången jag tappade mitt hår.
Halva åttan och hela nian har jag haft känslan av att någon skulle dra av min bandana eller hålla på med den, jag har också alltid haft känslan av att folk kolla på mig och pratar om mig bakom min rygg. Men egentligen vad har jag gett dom för annat val, jag har aldrig vågat berättat för någon elev i skolan förutom mina vänner för att jag vet inte hur folk ska reagera. Så därför ska jag inte säga att jag får skylla mig själv men bara för att jag inte har berättat för folk så har jag mått psykiskt dåligt. Om man är tjej och går på högstadiet såklart att man vill ha sitt hår, håret är speciellt för alla tjejer under tonåren, man vill fixa och trixa med det.
Nu har det blivit värre och jag bestämde mig i början av detta år att skaffa en peruk, något som jag inte kommer ångra för jag ska börja på gymnasiet i höst och det blir en ny start och det kommer kännas skönt att börja på det gymnasiet jag har valt. Jag är ganska säker på att jag kommer in och min syster går på det gymnasiet och det är lite därför jag vill börja just där, det verkar bra och så men jag kommer känna mig trygg som jag gjorde den där gången i tvåan när hon skyddade mig. Hon kommer inte kunna skydda mig hela livet men hon kan hjälpa till och se till att ingen mobbar mig på gymnasiet & det känns skönt att ha den fördelen.
Jag har förstått att det är inte mitt fel att jag har denna sjukdom, den är något som jag föddes med och det är något som jag måste leva med, that´s it. Därför har jag börjat berätta det för fler och fler jag träffar och det tycker jag är skönt & när man blir äldre så är det inte folk som "mobbar" än, folk förstår då att det är inget som jag vill ha men det är något jag måste leva med.
Idag var jag hos perukmakaren som hade fått in min peruk och hon klippte till den och fixade den lite. Min mamma och syster var med mig och stöttade mig. Jag tog på mig den när jag gick därifrån & jag tyckte att den var lite glansig och stor men jag kommer vänja mig vid den. Det är ju lite mycket hår än vad jag hade förut så jag får ju vänja mig vid det. Men dom jag har träffat hittils tycker att den är snygg och ser naturlig ut. Mitt självförtroende kommer nog bli mycket bättre när jag har denna peruk, jag kommer känna mig som alla andra.
Det ända som jag känner nu är hur folk kommer reagera när dom ser mig, kompisars föräldrar/syskon, kompisar och andra. Därför ska jag berätta om allt detta om det är någon som undrar & detta tycker jag var är ett bra steg att göra, att berätta om allt det här, för att jag ska må bättre psykiskt.
Min familj, släkt och vänner har alltid stöttat mig i detta och har alltid funnits där för att prata. Jag tycker det är jätte skönt att ha en familj som bryr sig om hur jag mår och hjälper mig. Mina vänner har också varit till stor hjälp och alltid behandlat mig som alla andra.
Tack till alla som har ställt upp och hjälpt mig när jag har haft det svårt, ni kanske inte anar hur mycket det betyder för mig, men ett stort tack till er <3
Här är en bild på mig när jag har min nya peruk på mig, jag tyckte att den var fin, men den ser lite för perfekt ut så jag tror att jag ska klippa den i etapp och så att den blir lite mer spretig. Jag är ju ovan också men jag tror att den kommer se mycket bättre ut då. Så ni får väl se en bild snart när jag har klippt till den :)
Efter klippningen ;) Köpte en special spray till den också :)
Jag är stolt över dig Sandra.
Att du vågar gå ut om detta är ett stort steg, & jag kommer alltid finnas här för dig (Även om jag flyttar upp till pappa) Älskar dig gumman :D:D
Min älskling, vad stolt jag blir över dig. Så starkt att berätta för alla. Jag finns här för dig om du skulle behöva mig det är bara att ringa.
Jag älskar dig
Faster Helen
Starkt av dig att berätta Sandra..!
Kan inte vara lätt att gå ut och berätta om det, trots som du säger inte är ditt fel.
Men nu tycker jag du ska ta en ego bild så man får se :)
Jag är så stolt över dig
Älskar dig
"Mina vänner har också varit till stor hjälp och alltid behandlat mig som alla andra." Det har alltid varit självklart. Visserligen har ju du och jag alltid gått i samma klass sedan den tiden då man inte brydde sig mer än att man nickade när Eva Raask sa att man inte får ha hatt, bara Sandra. Det var liksom, jaha. Okej. Inget mer med det. Det har aldrig varit något mer med det. Du är min fina vän hur som. Men vad härligt att höra att du kommer känna dig bättre med peruken, jag menar höjt självförtroende och det där du skrev. Vad härligt! Vi ska ha kul de kommande dagarna, höres!
Ey, mannen, jag älskar dig. <3
Beatrice: Va skönt, jag kan alltid prata med dig Bea & det är skönt :) Älskar dig också <3
Helen: Jag älskar dig också & det är så skönt att du alltid ställer upp för mig! :) <3
Michis: Det var ett bra beslut tycker jag & det var skönt att få ut det. Du ska få se senare, ska bara klippa den en gång till sen får du se ;)
Pappa: Va skönt att höra, Älskar dig <3
Esther: Haha men det är skönt att ni har gjort det nu i högstadiet också :) Tackar, du är en fin vän också, en av mina bästa :) Aa det ska vi :D <3
Sars: Jag älskar dig också <3<3
Vad klokt och förståndigt att Du berätter om problemet.Jag är stolt över att ha ett så duktig och fint barnbarn som Du. Jag hoppas att Du skall må bra nu när du berättat om prblemet.
Jag älskar Dig
Farfar
Först vill jag bara säga att det finns bara få människor med ditt mod. Vi lever i en värld där vi oftast döms över hur vi ser ut och folk blir ofta utsatta. Men jag har känt dig i 3 år nu och ska jag vara riktigt ärlig så tror jag aldrig att jag mött någon med sådant curage. Jag visste faktiskt inte officielt och tyckte du var ruskigt trendig i bandana (men lite misstänksam blev man ju) Ska jag vara riktigt ärlig så är alla dessa hjälpmedel du nämner i texten helt onödiga för du är så vacker i utsidan och din insida lyser bara starkare och starkare för varje daag. Jag är så himla glad att jag fick lära känne någon som du för som jag sade i början så finns det inte så många fiiiiiiina människor på vår jord!!!
Jag har gått i samma skola som dig i 3 år och jag visste att du hade en sjukdom men jag visste inte att det var just den. Och jag vill bara säga att jag aldrig hört någon annan snacka om ditt hår eller nåt bakom ryggen på dig. Vi har alltid sett dig som vem som helst, eller inte bara det utan du har faktist till och med varit en sån person som man blir glad av att ha i närheten på grund av den utstrålning som du har.
Det är någonting med ditt ansikte och sättet du pratar på som gör att folk känner sig accepterade precis som de är.
Du, det lilla hår du har är riktigt fint;)
Lycka till i gymnasiet och glöm inte att ha självförtroendet vid din sida.
Du är hur snygg som helst ändå och jag tror inte att någon vid den här åldern skulle bry sig om en sjukdom. Jag har dessutom aldrig hört folk snacka skit om dej. Tvärtom, det finns en kille som har gillat dej hur länge som helst;)
Jag är så stolt över dig, min lilla älskling! Puss Mamma
Hej Kära Sandra
Nu skriver jag igen , men denna gången är det egentligen från Farmor och Sven-olov.
Hon ville du skulle veta att dom tyckte du var jättestark som berättat för alla.Och att dom förstår att det måste varit jobbigt att bära allting inom sig.
Dom ville också passa på att gratta dig till din examen och dina fina betyg , och dom önskar dig lycka till.
Många pussar och kramar från Farmor och Sven olov
Du underbara tjej!! man blir riktigt varm i hjärtat och STOLT över att känna dig, sen du var riktigt liten har du alltid varit en människa som spridit glädje runt dig. har förstått många gånger att du mått dåligt men trots vad du själv kanske tror har du varit mycket stark och med stor integritet. Älskar dig gumman, du e så vacker både på insida och utsida. du kommer klara dig bra i livet. puss kim
Bengt-Göran: Vad glad jag blir att veta att du är stolt över mig :), jag älskar dig med <3
Halahen Zaidane: Tack så mycket så mycket för alla snälla ord, jag är glad för att jag har fått lära känna dig med, för du är en av dom snällaste jag har träffat <3
Anonym tjej från skolan: Vad gla jag blir när du säger att man blir glad av att ha mig i närheten för min utstrålning och att mitt ansikte & hur jag pratar gör att folk känner sig accepterade precis som dom är. Tack så mycket för alla snälla ord, jag är däremot lite nyfiken på vem du är :)
En kille från skolan: Nemen Tackar :) Nu blir jag ju jätte nyfiken :D
Mamma: Tack, älskar dig med <3
Helen Arestav: Tack Tack, du får hälsa dom och tacka :) puss <3
Kim: Va snäll du är, tack så jätte mycket, <3
Skitsnyggt vännen :)
Hej Sandra
vad snygg du blev i din nya frisyr,
du blev en riktig pangbrud
Hoppas att du och Gurra kommer upp till Umeå i Sommar på mitt 40års kalas
Sandra sötis, du passar väldigt bra i din nya peruk, vill se den i värkligheten ;)
ÄLSKAR DIG!
å står vid din sida no matter what även om ja inte känt dig lika länge som esther å sofie klickade vi välrdigt snabbt under franskan i sexan ;)
<3
Sandra, Sexy Girl ;O. Så jävla snyggt ;D. Älskar dig min lilla sötnos ;D;D
hmm vet inte vad ja ska säga riktigt men starkt av dig att skriva det och berätta tycker synd om dig. är sjukt dåligt på att kommentera sådant här men du ska inte ha problem med självförtroendet du e sjukt söt! ses kanske i vimmerby ha d bra
Okey, jag känner inte dig alls, men jag ville bara säga att jag tycker du är riktigt modig som skriver om din sjukdom. Och egentligen är det ju inte bara hur man är på utsidan.. Det är insidan som räknas, vilket man får höra lite då och då ;)
kram, och förresten; Superfin blogg! :D
Hej Kära du :D Du ska inte vara rädd eller så för att berätta det här, Du är super vad du än har för sjukdom och det kommer alla att acceptera !! Jag känner redan 2 stycken som har det och dem lever ett vanligt liv och det ska du med! Och du är fortfarande lika snygg i mina ögon som du var för 20 minuter sen!
I got your back school mate ;) Godnatt och vi ses i skolan imorgon!! Puss kram Din Jakob =D!
okej, du känner inte mig. och detta var kanske ett gammalt inlägg. men fyfan vad du är stark! och ditt hår/peruk, jag blev nästan avis för det ser så jävla snyggt och realistiskt ut. inte alls som en peruk!
du verkar ha en bra familj och riktiga vänner så keep up the good work, you're doing fine! :]
Michis: Tack :)
Jörgen Sjöström: Hej, Tack så mycket! Det var roligt att träffa i somras :)
Iffi: Tackar, jag tyckte också att vi klickade på franskan i sexan när det var vi som bli tvingade att sitta längst fram av någon anledning ;P Älskar dig också!
Beatrice: Haha Beatrice, du är skön du <33
Yoshi: Tack va gla jag blir, det gjorde vi ju tyvärr inte..
Lisa: Jag tyckte att det var skönt att skriva det och det var något som jag velade på länge men till slut gjorde och fick massa positiva kommentarer! A det är ju insidan som räknas :) Tack och kram :)
Jakob: Hejsan :D Ja jag vet, men det är forfarande en ganska stor sak som jag måste berätta isf. Oj två stycken, jag försöker leva ett så normalt liv som möjligt. Tackar, jag vet det och tack för det! God natt, de gör vi :) puss å kram!
Emma: Jag blir ännu starkare av att alla skriver sådana fina kommentarer! Hehe tack så mycket, många som säger att det ser riktigt ut. Ja det har jag verkligen! Thank you :)
Hej sandra..!!
JAg är lite sent ute med att läsa din blogg, Jag skulle gå in för att se din tavla du pratade så mycket om i skolan haha som va skit snygg. Ooch gick in på de här och läste de du skrev. OCh du ska veta att du är jätte modig att skriva om din sjukdom. Men som ja alltid har sakt så är inte de som är i utsidan som räknas utan insidan. Och som jag lärt känna dig så är du Underbar :D... DU är hur snygg som hälst Fortsätt så :d Puss & Kram
Hej sandra..!!
JAg är lite sent ute med att läsa din blogg, Jag skulle gå in för att se din tavla du pratade så mycket om i skolan haha som va skit snygg. Ooch gick in på de här och läste de du skrev. OCh du ska veta att du är jätte modig att skriva om din sjukdom. Men som ja alltid har sakt så är inte de som är i utsidan som räknas utan insidan. Och som jag lärt känna dig så är du Underbar :D... DU är hur snygg som hälst Fortsätt så :d Puss & Kram
Fan vad modigt av dej!
Det är därför jag verkligen gilalr denna bloggen!;d
Stark tjej! :) Jag gillar din blogg!!
Stark tjej! :) Jag gillar din blogg!!
Vanessa: Tack så mycket Vanessa, puss å kram! <3
Göteborgsfliikka: Tack så mycket, kul att du gillar min blogg :D
Sophia: Tackar, blev mycket starkare av att skriva detta inlägg och få ut sig det! :)
du e den starkaste personen ja känner sandra:)
finns ingen underbarare tjejkompis<3
Tack så mycket Rådis! Det där värmer jätte mycket ska du veta :) <3
Även om du rakade av dig allt hår du har så tror jag du skulle vara finare än alla andra iaf ;)
Man ska stå för vem man är och hur man är och dom som yttrar sig negativt kan du bara garva i ansiktet för det är dom som är vilse inombords inte du.
Peace!
Du e modig som vågar berätta gummsan om din sjukdom=)
du e så stark person !!
Du är Världens bästa Sandra man kan ha !!!
Massor av kramar på dig sandra :D
Sandra, du är en av dom finaste personerna jag lärt känna, utsida som insida! Du är en sån stark person, avundas dig det.. Och du ska veta att vad som än skulle hända så skulle jag finnas för dig, dag som natt! Nu när jag fick reda på dethär så förstår jag saker ännumer, och du är ännu starkare i mina ögon! Fortsätt bara vara den du är, det är svårt att inte älska din personlighet :) <3
Mycket starkt Sandra! sköt om dig!<3
Riktigt starkt av dig att berätta, vet hur sådant kan kännas. Det är inte alls lätt men man inser vilka som verkligen älskar en=)
Du är hur fin som helst gumman och det finns det hur många som helst i världen som tycker, du behöver inte bry dig om vad folk tycker o tänker om dig, för den personen som tycker nå elakt är isf en idiot eller bara avundsjuk ;).. jag har kanske inte känt dig så länge som alla andra, men du har en underbar personlighet och karaktär, jag gillar dig för den du är, du är unik helt enkelt :) och om de skulle bli nåt som helst problem, eller om du bara vill prata med nån så har du mitt nummer iaf :) puss på dig gumman!
Hej Sandra, det var jätte länge sedan och jag vet att jag är efter på att svara men gud vad du är bäst. Jag vill bara säga att du inspirerar mig djupt och att jag beundrar ditt mod mer än allt. Vad stark och grym du är! Jag hoppas jag någon gång blir lika modig och stark som dig.
